Polismuseets blogg: - Ja då väcktes något i mig. Det var inte bara en gammal bil längre

Jag är inte speciellt intresserad av bilar. Har inte ens körkort. Och nu har jag arbetat i ett år med en utställning som till stora delar handlar om bilar. Hur går det ihop? Ganska bra faktiskt.

tina_bloggJag är inte speciellt intresserad
av bilar. Har inte ens körkort. 
Varje gång det där med körkort kommer på tal (oftast är det min man Uno som säger något uppgivet om saken) har jag en ursäkt på lager. 
När vi får pikar om vår otvättade
och allmänt sunkiga gamla Toyota 
rycker jag bara på axlarna. "Jaha, och?"

Och nu har jag arbetat i ett år
med en utställning som
till stora delar handlar om bilar. Radiobilar närmare bestämt. 
Hur går det ihop?
Ganska bra faktiskt.

Polismuseets fordon är alltid väldigt efterfrågade av våra besökare 
och vi hade i uppdrag att göra en utställning som inkluderade
våra fordon. Vi satte oss ner i arbetsgruppen och började leta efter
en bra berättelse och hittade slutligen den i radiopolisens begynnelse.
I slutet av 1930-talet kliver några poliser in i Sveriges första radiobilar
och en ny polis föds - en snabb, effektiv polis ständigt redo för utryckning. 
Kommunikationsradion gjorde det möjligt för polisen att kommunicera 
med både varandra och med allmänheten. Tja, jag var väl halvintresserad 
av de där gamla radiobilarna. Jag var mer intresserad av radiopoliserna 
och utryckningarna som gjordes. Vilka människor de mötte. 
Hur statusen för polisyrket påverkades och hur polisens yttre verksamhet 
successivt förändrades. Bilarna i sig såg jag mest som skrymmande
nödvändigheter.

Men så hände något. För några veckor sedan skulle två bilar
lämna vår fordonssamling och på egen maskin ta sig till Polismuseet. 
Svarta Maja, vår svarta piket av märket Packard, har haft ett långt
och händelserikt liv. Hon har varit med vid de stora tillslagen på 1940-
och 1950-talet, hon har krockat, varit gömd och glömd i en lada i flera år
och sedan hittats för att totalrenoveras. Svarta Maja har fått mycket kärlek och många arbetstimmar de senaste två decennierna och hon skiner
så vackert i svart och krom. Men hon har ett gammalt hjärta (motor). 
Det var med nöd och näppe hon kunde köra till Polismuseet. 
Det tog stopp precis vid entrén. Ja det var nog där och då det väcktes något i mig. Det var inte bara en gammal bil längre. Plötsligt ville jag veta mer om vad just hon har varit med om, vilka som suttit på de fina skinnklädselsitsarna och vilka dramatiska händelser hon
hade varit med om. 
För så är det ju. De här bilarna har varit i händelsernas centrum.

Vi vet i alla fall en hel del om Svarta Maja och det kommer vi
berätta om i utställningen Utryckning! Radiopolisen från fot till fart. 
Nu får Svarta Maja vila hjärtat (motorn) en stund på Polismuseet. 
Och du är välkommen att hälsa på henne du också.

Hejdå, nu ska jag ut och putsa min gamla Toyota.

Tina Landgren
Producent för utställningen 
Utryckning! Radiopolisen från fot till fart
Polismuseet