Aspelinfallet - tandläkaren som försvann

De kakelugnsluckor som Polismuseet har i sina samlingar har en central roll i Aspelinfallet som Polisen löste 1964.

Aspelinfallet kakelugnsluckor

Kakelugnsluckor från Aspelinfallet

Brottsoffer: Robert Aspelin, född 19 augusti 1893, tandläkare

Den 25 juni 1962 anmäler direktör G som är gammal studiekamrat till Aspelin, att han sedan slutet av april inte kunnat få någon kontakt med Aspelin. Han befarar att Aspelin blivit sjuk och kanske ligger död i sin bostad.

Polisen tar sig in i Aspelins bostad som är ostädad och skräpig. Det ser ut som Aspelin lämnat bostaden omkring den 19 april, sista bladet i vägg-almanackan.

Efterforskningarna efter Aspelin blir resultatlösa

För att få insyn i Aspelins ekonomi tar polisen initiativ till att en god man blir förordnad för honom i januari 1964. Aspelin är försvunnen men inte dödförklarad. Gode mannen tar kontakt med Handelsbanken som har förvaltat Aspelins pengar och blir hänvisad till bankjuristen Rodius som meddelar att Aspelin inte har några tillgodohavanden på banken. Det visar sig att Aspelins konto i det närmaste är tömt på pengar. Han har tidigare fått ärva sin syster.

Vilhelm Rodius, Aspelins personlige bankman, blir föremål för polisens intresse då han nyligen köpt en stor herrgård i Örsundsbro nära Enköping som han saknar medel till. Bland Aspelins papper finns uppgifter om att han lämnat över pengar till Rodius.

I februari 1962 fördes Aspelin av Rodius till sjukhus med en skallskada

Den 7 juli 1964 grips Rodius. Han erkänner att han försökt döda Aspelin genom att knuffa honom i en trappa den 1 februari 1962. Den 19 april slår Rodius Aspelin medvetslös med en träpåk i Rodius bostad på Drottninggatan 95 D, för att sedan stycka och elda upp kroppen i tre kakelugnar. Rodius erkänner också att han förskingrat Aspelins pengar. Rodius döms till livstids fängelse.

Rodius uppgift att han bränt kroppen i tre kakelugnar ifrågasätts av polisen som därför ordnar med provbränning av en gris.

De kakelugnsluckor som visas på bilden är hämtade ur Polismuseets samlingar och kommer från Rodius bostad. Huset hade rivits då Rodius grips drygt två år efter mordet på Aspelin.